Sjalu...

11 februari klockan 01.00 så tar jag Och Maria på oss ryggsäckarna och väcker äntligen den snuskiga men snälla gubben på hostelet. Vi ska nu bege oss ut i Quitos mörker med alla våra värdesaker för att ta en taxi till den södra busstationen som ska ta oss till tulcan. Efter en hel dags väntan och krångel då vi stött på våran första lilla "motgång" i Sydamerika att tvätteriet hade alla våra kläder då vi skulle krossa gränsen till Colombia så vi fick lov att skjuta upp allting har gjort oss väldigt irriterade men speciellt nervösa då vi haft flera timmar på oss att googla och läsa mer och mer om hur farligt det är att åka buss mellan Ecuador och Colombia då UD har rödmärkt det och råder alla turister att undvika det och ta flyget då gerillan styr i områdena kring gränsen osv osv. Maria som är ett nervrak ca 00.00 en timme innan vi ska lämna hostelet börjar t.o.m googla antal turister som blivit kidnappade och mördade de senaste åren gör oss inte lugnare. Kan säga att det var två inte så längre tuffa brudar som gick för att ta den timmes långa taxi resa vi räknat med , men det visades sig bara ta en kvart då det var mitt i natten och ingen trafik och rödljus regeln inte längre gällde för våran chaffis. Vilket betyder ändå mera väntetid i den mörka natten. Men som tur är så är stationen bemannad med bra säkerhet och t o m ett litet hak där vi beställer in kaffe för att kunna hålls oss vakna.
När klockan närmade sig gick vi ner. Ställer våran standard kontrollfråga - det är väll toalett på bussen ? Nej självklart hade gubbarna på dagen ljugit oss i ansiktet som vanligt. Ja ja självklart är de toalett på bussen säger dom... Eller inte!!! Nyss hällt i oss kaffe ska sitta nervösa på en buss 6 h. Vi kör, Mia tar första skiftet. Det guppar , spelas musik men värst av allt , bussen stannar varenda kilometer och plockar upp folk samt släpper av , precis det vi inte ville skulle ske. Vid 4 snåret ställer det sig 4 män bredvid oss och stirrar.. Sugna på nikeskorna vi hade på oss också....
Aja skiften flöt på sådär .. Ceci somnar djupt en stund och vaknar upp fett lack och känner sig skyldig å säger till mig - men va fan du kan väl också sova ?? Aja hon trycker munnen full med tuggummi och vaknar på riktigt , spärrar upp ögonen och låter mig sova. Men jag har svårt att sova nu för blåsan var överfull deluxe och nu hade jag fan kramp i magen .. Måste kissa!!!! Cecis blåsa är lika full och sista timmen va fan riktigt tung. När vi kom fram sprang vi av och in på närmsta toalett. De värsta när man håller sig sådär länge är att man har ont i magen även flera timmar efter, aj!
Vi tar en taxi till gränsen som går hur smidigt som helst. Vid gränsen stegar vi in på immigrationen, blir utstämplade och går över bron till Colombia. Det tar ca 5 minuter , löjligt smidigt. I Colombia blir vi instämplade utan problem och vi tar en taxi till Ipiala där bussen till Cali går efter 5 minuter. Nu är klockan 9 på morgonen och vi sätter oss lättade på bussen och pustar ut. Den jobbigaste delen är över och Ipiala -Cali resan görs på dagen vilket vi blivit informerade om att man ska göra. Nattetid är den ganska risky, mycket rånade bussar.
Väl till Cali kommer vi efter 12 timmar (inte 10 som de sa när vi köpte biljetterna) och vi hade redan bokat ett hostel så vi köper lite mat och går till en taxi. Chaufförerna är helt snurriga och vet inte var adressen är men till slut åker vi iväg med en kille ut i mörkret i Cali . Han hittar självklart inte och vi åker runt runt i säkert 30-40 minuter. Vid sådana tillfällen känner man sig rätt liten på jorden men vi märkte på honom att verkligen inte hittade och att han inte ville snurrar bort os ;) tillsluttttt kom vi fram till hostelet efter 22 och vi hade vart på resande fot 21 h cirka , de var en jäkla lättnad att stega in på hostelet och vi somnade ovaggat vill jag lova!