Long time no see..
Hej igen.. Vi må skämmas för dålig uppdatering! För er skull men även får våran, vi bloggar ju inte bara för er utan för att det är så roligt att gå tillbaks och läsa sedan. Massa saker som händer under nästan 6 månader som lätt glöms bort!
Sist vi skrev var vi ju i Cusco! Från cusco tog vi nattbussen till en plats som heter Huacachina. Det var en oas mitt ute i öknen!
Där stannade vi längre än planerat då Ceci fick tolvans magsjuka och inte fick behålla någon vätska alls vilket ledde till uttorkning och sedan sjukhusbesök med drop. Hon överlevde som tur var och fick knapra penicillin 10 dar!
Medan Ceci sprang fram och tillbaka till toan roade vi resterande oss med att hänga vid hostelets pool och en eftermiddag drog vi på sandbuggy och sandboarding. Riktigt kul och buggyn gav en riktigt adrenalinkänsla då de kändes som en riktig berg och dalbana i sanddynerna.
Sedan drog vi till paracas, en liten fiskeby vid kusten som vi tyckte sådär om. Där åkte även jag (Mia) på magsjuka så medan tjejerna åkte på båttur och fick se delfiner sjölejon och massa mer var de min tur att springa fram och tillbaka till toaletten.
Efter Lima bar det av till MANCORA och LOKI där vi hade såå jävla roligt! Loki Hostel är ett galet ställe med massa fest, roliga aktiviteter , en stor pool och massa skönt folk. Att det tar 20 Sek att gå till havet och att det jobbade svenskar i baren som gav oss gratis alkohol gjorde inte saken sämre. Perfektion.
Annat i Mancora är att vi surfade första gången vilket var ap kul. Jag blev påkörd av en tuctuc (aj) men överlevde med blåmärken och en stukad fot och vi fick uppleva en jordbävning.
Efter 5 nätter av galet bra fest och INGEN sömn var vi sååå slitna. Vi tog en kväll av vila och tog nattbussen till Montanita.
. 
Montanita som alla talat om. Montanita med bästa festen. AJ! Bara köra på igen då. Blev 3 spårade sena nätter till utan sömn men ack så värt!
Dagarna spenderades på stranden och bad i havet! Jag lyckades självklart bli bränd av en manet. Cecis kommentar var ja, det är bara du som lyckas Mia, bara du. Och så är de väll. Sista natten vaknar jag även upp med ett uppsvullet öga som hette duga. SE BILD
I Montanita hade dom god gatumat som vi levde på. Dock pizza och hamburgare varje dag, plus rom&cola, öl och mojitos i mängder vilket innebär att våra kroppar gråter och Cecis sexpack är ett minne blott.
Vi kom fram 4 på morgonen och checkade in på ett random hostel som visade sig ha riktigt bra standard. Perfekt tänkte vi för idag är de Lisas 24 års dag. Gamla kvinna fyllde alltså 24 i söndags.
Dock fick hon ingen frukost eller sång på sängen. Hon själv fick väcka 2 döda kamrater efter 12.
Senare blev det tårta på rummet och god middag ute.'i present hade vi köpt en orgamatron och choklad. Så nu följer organsationen med oss och fan vilket bra köp. Finns fan inget skönare :)
Dagen efter blev de relativt tidig uppgång för på schemat stod rafting. Lisa har gjort det förr men för mig och Ceci var de första gången! Vi hade en störtskön guide som kastade i oss i vattnet och vi hade en riktigt trevlig dag.
Men i onsdags drog vi till Amazonas.
Lisa ska få berätta om vår vistelse i Amazonas för nu har jag kramp i handleden.
Ett antal gånger på vår resa har vi träffat på folk som sagt att vi måste ut i Amazonas.. Så när vi ändå skulle ha lite rehab så bestämde vi oss för att Banios var sent perfekta utgångspunkten för vår amazon trip..:) så efter att ha firat min födelsedag med massa tårta och mys, gav vi oss ut på jakt efter ett nice tillbud på en djungeltrip. Vi hade bestämt oss för att tre dagar skulle räcka för oss djungel nybörjare, men sen fick vi reda på att man rekommenderade antingen 2 dagar eller så mer än 4. Då ville vi ju såklart åka 4 dagar.. Ett problem bara torka i floden spm skulle transportera oss med kanot ut i djupaste djungeln. Så en kanot resa som vanligtvis skulle ta två timmar skulle i nuläget ta över sju..
Så dom ville inte sälja den resan till oss.:( så det fick bli en 2 dagar i den sekundära skogen, där det inte finns möjlighet till att se några stora djur..:( inga anakondor, pumor eller leoparder!!
Men vi tänkte inte så mycke att göra åt saken im det inte går lix..så i onsdags morrse begav vi oss mot äventyr. Först skulle vi åka buss i två timmar. Fast jag skulle inte kalla det vi åkte buss, lastbil med ett färgglatt flak passar nog bättre in på beskrivningen.
Vi fick dessutom i plats alla på flake så tjejerna fick åka fram i hytten, med en guide och chauffören. Mens jag fick äran att åka med ca 30 andra bak på flaket..det började rätt bra men massa musik och nice utsiketer.. Men sen började helvetet, himmlen öppnade sig och det började regna. Eller regna är nog ett för svagt ord, skyfall passar bättre.
Bussen läckte in från sidorna pga inga väggar. Så de täckte för sidorna med preseningar. Men det regnade fortsatt in, och nu hade det börjat läcka in från taket också..
Piss blöta kom vi fram till där vi skulle börja gå ut i djungeln.. Vi blev lite målade i ansiktet och fick en lektion om hur indianerna i området levde. Sen var det bara att börja vandra dom 40 min ut i skogen till vattenfallet vi skulle besöka låg.
Som tur var hade vi blivit försedda med gummistövlar och regnponchos.. Mycke regn och lera är bästa sättet att beskriva vägen dit, men det var ganska kul att kunna plaska som små barn i en lerpöl också..:)
Vatten fallet var jätte fint men svinkallt i vattnet. Sen bar det av tillbaka till bussen, och ut till floden där vi tydligen skulle i några kanoter.. Nu hade vädret försämras ännu mer för nu blixtrade och åskade det samtidigt som regnet bara forsade ner.. Ceci som har dragit på sig en urinvägsinfektion ( ja vi är extremt sjukdoms drabbade) ville inte följa med ner i floden så hon stannade och sussade så sött i förarhytten.
Jag och Mia trotsade väder gudarna och begav oss ut i stormen, och ner i kanoten tillsammans med två locals som styrde och rodde. Vatten nivån mot kanten av träkanoten var farligt låg och det läckte konstant in vatten.
Mia fick den ädla uppgiften att skupa ut vatten mens jag satt fram och fick hjälpa till med att ro med mina händer.
En sån adrenalinkick helt otroligt, trodde flera gånger att nu är det slut, snat far vi i.. Men nej efter en stund började vi istället för att skrika och oja oss att skratta åt sen helt absurda situationen vi hade hamnat i.
Och då vart det halt plötsligt en tävling mot alla andra kanoter. Vi var självklart sist i vattnet och som vanligt var vi även först i mål...så typiskt oss..;)
Sen vart det tillbakst till bussen och de ställe vi skulle spendera natten.vi fick hänga i köket med kocken och värma våra isbitar till fötter på brasan. efter en god middag och extremt mycket skränade från våra kära medresenärer( 4 stycke som hade fått för mycke öl och dessutom en gitarr)
Så vart det att krypa till kojs, i en lite hydda utan väggar men med tak.
(((Att tillägga är även att vi numera inte kallar Sydamerika för Sydamerika längre utan rökamerika, efter middagen kommer kocken inte med dessert, han slänger istället fram en gigantisk joint. Fina flickor som vi är tackar vi artigt nej men resten av gänget rökte gladeligen, dan efter gör guiden en pipa i djungeln och låter oss testa röka diverse. Att det luktat brajj i varenda hörn sedan vi anlände är också att nämnas men detta tog priset)))
Upp på tidigt på morgonen för en brakfrulle, har aldrig hänt förut att Mia eller Ceci har lämnat mat på bordet men nu skedde det..
Ceci mår sjukt dåligt och bestämmer sig för att stanna i lägret.
Men jag och Mia beger oss ut tillsammans med två australiensare och vår guide
Vi skulle tydligen vandra i 5 timmar fram och tillbaks till ett vattenfall.
Vi fick lära oss massa nya saker och sjukt mycke intressant fakta om olika växter och om hur stammarna i området lever.. Inget regn i dag iallafall så vi var börja och vandrade gladeligen på igenom djungeln.
Efter flera timmars vandring kommer vi fram till en flod, och vi byter om till badkläder. För att enda sättet att ta sig till vattenfallet är genom att vandra i floden.
Våra saker bär vi på huvudet oh vatten går upp till midjan. Sen får vi även lämna ifrån oss våra saker på några stenar då sista biten måste man simma.
Men oj vilken överraskning det var runt hörnet, en liten laugum med ett stort vattenfall.
Vi simmade runt och plaskade hoppade från grenar och dök i vattenfallet. Helt underbart, tyvärr inga bilder på det hela då Mias vattentäta kamera dog straks innan vi kom fram till vattenfallet.
Och nu morgonen efter har vi satt oss på en buss mot Quito och laddar för nya äventyr..:)
Tjoa hoppsan sa vilket långt inlägg..:)
2014-02-10 @ 17:13:17 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()
